Ett fantastiskt fotoalbum

Stora Hult i Gällaryd småland året 1870 föddes Ida Sofia Nilsson.
Ida Sofia skulle under sin uppväxt aldrig lämna gården Stora Hult,
aldrig bli gift och aldrig få några barn efterlämnade till världen.
Syskonskaran blev desto större, och allt eftersom den växte flyttade
bröder och systrar ut från barndomshemmet för att gå vidare med
sina liv av vad det innebar med giftemål och barn.
Ida Sofia stannade i hemmet där hennes föräldrar åldrades alltmer.
Även Ida Sofias farmor och farfar bodde där på undantag.
Såsom är normalt gick farföräldrarna bort och sedan även hennes
föräldrar, själv blev Ida Sofia som redan skrivits kvar på Stora Hult.

Under dessa år samlade hon fotografier i ett litet album inklätt i
rött sammetstyg och med en liten metallbricka på framsidan med
inskriptionen I.N.S.
Och det är egentligen efter Ida Sofias död 1941 som historien om
detta fotoalbum tar sin början.
Min mormors mor föddes 1901 i Rydaholm, sin uppväxt tillbringade
hon i Ivars, bara 2,5 km från Stora Hult, i detta område växte stora
delar av min släkt upp och då kan man ganska lätt inse att i princip
alla kände alla, och inget undantag att min mormors mor "Rossie"
kände Ida Sofia Nilsson.
Så vid hennes död 1941 togs detta album omhand av Rossie, vilket
jag idag är ytterst tacksam för.
Så från 1941 till 1992 fanns albumet i hennes ägo, och ännu kände
jag inte till albumets existens.
Så vad hände efter 1992? jo, min mormor Alice tog hand om
sammetsboken, och det hade blivit hennes tur att agera väktare åt
denna släktskatt, ända fram till 2006 då även min mormor avled.

Många saker slängdes, en del saker bytte adress och stad, men
albumet fick nytt hem hos min mor, och trots detta hade
jag inte en aning om att albumet fanns, tills en dag för bara någon
vecka sedan.
Trots alla gånger jag suttit hemma hos min mormor och tittat på
kort i album visades aldrig detta, inte heller upptäckte jag boken
när vi gick igenom alla foton efter min mormor, vilket är lite konstig.
Så häromdagen när jag satt med min släktforskning på min fars sida
och precis hade varit i kontakt med hembygdsföreningen i
Kopparberg för att dela med mig av ett annat foto till dom, först då
hittade jag detta album, och jag frågade min fru var bilden låg
jag skulle skicka.
- Den ligger i träkistan, fick jag som svar, så det var bara att lyfta på
locket, och där alldeles överst låg bilden från min fars släkt.
Men det var något annat som fångade min blick, för bilden låg på
ett rött sammetsalbum.

Jag tog både fotografiet och albumet med mig och satte mig i soffan
och började bläddra.
Albumets ägare var tydlig, Ida Sofia Nilsson, Stora Hult, Gällaryd.
Jag förstod direkt att detta är inga släktingar till mig, men vem brys
sig om det när resten av albumet innehöll otaliga foton från 1800-talet.
Dessutom hade Ida Sofia i smakfullhetens namn skrivit vilka som
gestaltade sig på många av bilderna.
Behöver jag säga att bilden till Kopparberg fick vänta, då jag hade
snubblat på något så ofattbart som ett bildgalleri där man kunde
identifiera personerna.
Det dröjde inte länge förrän jag hade släktförhållandena klara, så då
återstod bara att försöka hitta levande släktingar, vilket jag ganska
snabbt letade upp via internet och med hjälp av en Facebookgrupp
med släktforskare.
Där fick jag också kontaktuppgifter till personer som kan berätta
mer om människorna i albumet.
Så om några veckor bär det iväg till nejden där dessa människor
en gång levt och verkat, ännu en gång skall de bli levade i vårt
medvetande, ännu en gång skall de bli uppmärksammade och
ihågkomna, och inte förbli ett för längesedan falnat minne.
Tack till dig Ida Sofia Nilsson!

Foto: Gällaryds kyrka där Ida Sofia vilar.