Varifrån kommer våra Tre Kronor?

Tre kronor är Sveriges heraldiska nationalsymbol som återfinns bl.a. i riksvapnet 
och består av tre öppna kronor av guld, ställda två över en, på blå bakgrund.
Det är historiskt yngre som statssymbol i Sverige än Folkungaättens lejon.
Dessförinnan förekom även andra kungavapen.
Symbolen tre kronor i Sverige kan härröra från det sigill, som användes av
Magnus Erikssons farfar Magnus Ladulås under andra hälften av 1200-talet.
I detta sigills så kallade kontrasigill omges nämligen kungens vapen,
Folkungalejonet, av tre kronor i en ring liksom på mynten under 1350-talet. 
Men detta är strängt taget inte ett vapen utan kan anses som en prydnad kring ett
av de äldsta förekomsterna av Folkungavapnet. Vad dessa tre kronor betydde är
okänt, kanske var det enbart en symbol för kungamakten att tre kronor omgav
folkungalejonet.
Genom fransk forskning från 1980-talet har man funnit säkra belägg för att tre kronor
användes som vapen och symbol för Sverige senast från och med 1330-talet,
av kung Magnus Eriksson. 
Det finns olika tolkningar angående ursprunget, bland dessa finns bl.a dessa: 
Olaus Magnus angav redan 1539 i en förstudie till sin historia om de nordiska folken 
att de tre kronorna i riksvapnet var en symbol för Sveariket.
Johannes Schefferus lade i sitt arbete om Sverige gamla och sanna vapen fram
tanken att de tre kronorna skulle hästamma från Tor, Oden och Frej. De tre
avgudabilderna i Uppsala tempel skulle ha prytts med varsin krona och det var dessa
som skulle återfinnas i riksvapnet.
Johan Peringskiöld påträffade 1709 ett fragment av en vikingatida bronsnyckel,
som han raskt daterade till tiden för kristi födelse och tolkade som en vapenbild med
tre kronor och en bild av Tors märke eller Odins åtkantiga sal.